Hittegods
(Det finns inget b䴴re -92)
I en timma d堤nglar vakar, ? sj?nen i natten
jag satt med en flaska regnvatten, och mitt spader ess i hatten
Jag var upptagen med ingenting, jag imiterade min skugga
Hon kom emot mig i ett sorgl?sken, jag aldrig n害in hade nuddat
Hon sa: Jag har ingen namn f?岠du, jag f?s just i stunden
F?k inte att f宧a mig, f?ag hatar att va‘ bunden
Jag s? efter p䲬or, som varje minne 䲠en p䲬a
Jag knyter dom till ett p䲬halsband, som ingen n姯nsin kan stj䬡
Du f岠det av mig, det 䲠ditt att beh嬬a
Ta det som ett l?, se det som ett hittegods
Jag sa: Jag tror inte p堤et om?ga, det 䲠ingen m害kenshistoria
Hon sa: Bitterhet 䲠en d?g drog, och vad har du att f?ra
Du 䲠ensam n䲠du kommer hit, du 䲠ensam n䲠du g岠igen
Du 䲠ensam j䭴 i dr?rna, och du 䲠ensam nu min v䮍
Ser du fingrarna p堨immelen, ser du linjerna i handen
Har du sett genom illusionerna, och r䫮at sandkornen p堳tranden
Livet 䲠lika sk?som sk?ten, som varje dag 䲠som en g嶡
Om du tvivlar p堬yckan n䲠du g崴 ett varv, s場a emot den du m峴e f宧a
Du f岠det av mig, det 䲠ditt att beh嬬a
Ta det som ett l?, se det som ett hittegods .